¤StarScream¤

På nåt konstigt vänster så råkade jag ramla över en blogg, en minnesblogg.
Ni vet hon flickan, Therese, hon som blev mördad i början av sommaren av två jämnåriga. En pojke och en flicka...
Hennes bästa vänner har den bloggen tillsammans och dom skriver ner sina tankar och funderingar och framförallt framför dom den ofantliga sorg dom känner.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora en av mina bästa vänner...

Hur går man vidare?

Samtidigt kom nästa tanke. Förra året. Jag.
Jag höll på och dö.

Det kunde ha funnits en minnesblogg för mig.

Jag vet hur jävla dumt det är och tänka på det men jag kan inte låta bli.

Jag är så ofantligt glad att jag sitter här idag och att jag fick en andra chans att leva mitt liv.

Ni, mina vänner, min familj, alla dom runt mig som betyder så mycket, tack. TACK för att ni finns där och för att ni får mig att tänka på annat. Att ni faktiskt kan få mig att glömma bort min sjukdom.

Jag älskar er alla så otroligt mycke. Så så mycke.
Utan er skulle jag inte orka.

Jag älskar er.