I never imagined my life could turn out this way... So corrupt, so blank, so alone...

I broke down this night... Cried my eyes out...
Det är tomt när ingen vet...
Den som visste vad jag går igenom finns inte längre här... Han dog för 9 år sedan.... Av cancer...
Jag har också cancer...
14 april trodde jag att jag skulle dö... På riktigt... Jag trodde mitt liv var slut...
Jag försöker vara stark men det är så jobbigt, så svårt...

Jag vet att jag inte har några fler otäcka cellgiftsbehandlingar, men jag är fortfarande sjuk, måste äta mediciner i 2 år...
Det är tomt när ingen vet...
Jag har min familj, absolut, och jag älskar dom så mycket att jag inte ens kan förklara i ord...

Sabine... Du anar inte hur mycket du betyder i mitt liv, och hur glad jag är att du faktiskt bodde med mig emellanåt i mitt fängelse i Uppsala... Jag älskar dig mest på denna jord... <3
Jag älskar dig...

Älskade mamma som bodde hos mig så mycket och jag vet hur jobbigt det var för dig... Sjukhussängar är inte dom skönaste ska jag tala om...

Och pappa som inte bodde så många nätter, men glad att han ändå var där för mig...

Pappas sambo Carina som tog ledigt från sitt jobb för att bo med mig... Jag kommer aldrig kunna tacka dig nog. Du hade inte behövt men gjorde det ändå... Tack...

Farmor som faktiskt också var hos mig några gånger... Jag kan inte tacka er nog...

Jag vet inte om jag hade orkat gå igenom allt det här utan att ha haft min familj hos mig.
Jag är evigt tacksam...

Mina vänner... Mina älskade vänner...
Anna, my sweetheart, jag älskar dig... Jag vet att du led lika mycket med mig när jag ringde dig den 14 april och berättade. Vi grät tillsammans... Jag vet inte ens för hur länge...

Sara... My girlfriend... Tack för att du alltid finns här för mig... Jag älskar dig... Och jag fattar fortfarande inte varför du fick en parkeringsböter när du inte ens stod på personalparkeringen... *s*

Åsa... Hur många gånger har jag inte stått på din framsida med dina armar om mig och gråtit i din famn?? Jag vet inte vad jag gjort utan dig... Jag älskar dig...

Carin... Jag saknar dig till döds och jag hatar att vi inte kan ses så ofta som jag önskar... Jag älskar dig, gummz... You know that, right?

Jag vet att jag har haft det svårt... Jag har det svårt för att vara mer exakt... Hålla god min när jag helst av allt vill lägga mig ner på marken och skrika... Varför skulle det här drabba mig?? Vad fan har jag gjort för fel???
Okej, jag är inte Guds bästa barn, men ingen, INGEN, förtjänar att dabbas av nåt så pissigt som cancer...
Jag har det svårt... Men vet ni?
 I refuse to surrender!

Och jag vet att min familj och mina vänner har haft det jätte tufft med. Stå på utsidan oförmögna att göra något för mig...
Se mig våndas av smärtor efter cellgiftsbehandlingar eftersom magen braka ihop varje gång, vilket gjorde mig hög på morfin i flera veckor...
Jag önskar ingen det här... Inte ens min värsta fiende...

I broke down this night, hard...
I'm still crying...

Jag älskar er... Djupt...
<3

******

"I know, I know... Dark will turn to light, in time, I'll be alright..."
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0